Hej älskling, dethär inlägget är ett tack och ett förlåt till dig för den tiden jag fick med dig.

tre månader,dom går fortare än vad man kan tro.. jovisst tre månader låter inte allt för mycket men när det är som underbarast i livet känns det som en evighet som aldrig tar slut. jag ska inte berätta allt från början hur allt blev som det blev och så vidare,jag vill mest bara visa min kärlek till dig på ett så bra sätt jag kan. det är svårt att tro att man kan bli så kär som jag blev i dig,någon som jag inte ens visste existerade för ett halvår sedan var man nu störtkär i,helt otroligt..

när allting väl tar slut,som allting en gång gör..ja då först fattar man hur mycket det betyder för en. om jag ska vara helt ärlig så trodde jag aldrig att jag skulle kunna gråta över dig,och jag visste heller aldrig riktigt varför men jag trodde bara inte det men där hade jag minsann fel.. att gråta så mycket över dig det trodde jag aldrig att jag skulle göra,då kändes allting så otoligt meningslöst. jag kan fortfarande inte hitta en mening i det hela,det känns värdelöst på något vis,vad man än gör så räcker det lixom inte till.

jag vill tacka dig för den tiden jag fick vara i din närhet och för den tiden jag fick kalla dig för min. jag kommer aldrig sluta tänka på dig och allt som vi har gått igenom tillsammans,jag vet att man bara ska försöka gå vidare och inte blicka bakåt,leva i nuet men det är svårt när det alltid är något som tar emot. jag kommer aldrig hitta något vackrare att vila ögonen på än din oslagbara utstrålning. förlåt om jag någon gång gjort dig illa,för jag vet att du också har gråtit dig till söms för allt som har hänt,men det är över nu..ja älskling det är över nu. ingen behöver längre lida för någon annans ord.

som jag har sagt innan så skulle jag inte klara mig om du lämnade mig,men jo jag överlever det vet jag men det kommer inte bli lätt,inget kommer bli lätt utan dig för du var min dragningskraft till det mesta. varje gång jag inte kände för att gå upp på morgonen så tänkte jag på dig,jag tänkte att du skulle finnas där i min dag och rädda mig från det tråkiga och det jobbiga,du skulle skina upp för mig som du alltid gör. nu kan jag inte längre tänka att du finns där för mig,nu får jag istället försöka överleva dagen utan dig,och kämpa för att orka med att du finns i min närhet för det kommer nog vara det svåraste,att se dig och din blick,ditt leende men veta att det inte längre är som det en gång var. jag kan inte gå fram till dig och krama om dig som förr,inte kyssa dig på munnen för snart är det nog någon annan som tar den platsen istället för mig..

att älska någon och att vara kär,det är en obeskrivlig känsla men med dig var det den undarbara verkligheten.