Visst är väl allt bra om man har en mamma,två syskon och en pappa då och då,bra vänner och till och med en pojkvän? Eller kan det vara så att man mår uselt ändå.. Kanske ältar jag bara samma problem hela tiden och förstorar saker till det värre. Kanske är det min pappa som saknas..jo justdet jag skulle ha ringt honom idag..nej det blev aldrig av. Kanske skulle jag egentligen bara somna nu och glömma allt. Men allt börjar gå om på nytt varje dag..jag kommer hem efter att ha varit någonstans,först är jag glad sen kommer jag på vart vägen leder oss och jag blir bara arg och ser allt så negativt,men det är fan inte positivt. Jag har ALDRIG förr känt dendär känslan av att känna mig så otroligt kass av hur det är hemma,när jag hade skilda föräldrar,bodde varannan vecka,bråkade ibland men mådde ändå bra i två olika hus med fyra olika föräldrar. Jag skämdes inte för saker som jag gör idag. Och den känslan av att gå in i ett hus med mamma,pappa och syskon..det luktar likson hemma och med världens snällaste föräldrar,nybakat och med en sån glädje. Oh gud känslan går inte att beskriva. Innan tog jag allt det som en självklarhet,allt var så självklart,allt var så bra och då klagade jag över saker som jag skulle göra allt för idag. Jag var så bortskämd med en familj att känna sig älskad av. Nu är det två personer i samma hemmavardag..det är så tomt och så tråkigt,riktigt tråkigt är vad det är. Nu ska jag gå och göra min läxa,det är enda sättet att lyckas och till slut vinna.